Zeo var stel som en planka i början av ridpasset igår. Förståeligt iofs, då jag ridit mycket i skogen det sista vilket inte innebär att man rider igenom dem på riktigt samma sätt. 

Red därför mycket tempoväxlingar, ställa inåt- ställa utåt, serpentiner och övergångar. Och ja det tog emot massor i början, men så skönt det är när det väl släpper sen! Hon blev jättefin mot slutet, och jag kunde mest sitta där och njuta. Särskilt i traven! Galoppen och skritten har alltid vart svårast på Zeo men hon var rätt fin även där.