* På tävlingarna i Eksjö förra helgen så hände en pinsam grej. Man gick banan samtidigt som två män körde traktorer och vattnade samt sladdade banan. Grejen var att jag såg bara han som sladdade, där jag gick i mina egna tankar om hur jag skulle rida. Plötsligt hör jag någon tuta bakom mig. "Jaja, tänkte jag. Jag vet att du sladdar." Och flyttade mig inte märkbart då den traktorn var rätt liten. Det värsta var att det var en annan traktor, med en stor jäkla vattenspridare där bak- Som total dränkte mig från topp till tå! Där stod jag dyngsur, och skämdes lagom över situationen. Kan ni tänka er min chock haha?! Dyngsur gick jag ut från banan och skrattade som fan åt hur jävla klumpig jag är. Jag blev verkligen BLÖT! 

* Mina vita Animo byxor är väldigt låga och stora i midjan. Tänkte inte mycket på det första gången jag använde dem, utan körde på som vanligt med min korta Spooks kavaj till dem. Tror ni inte att efter halva ritten känner jag hur dem glider ner?! Mer och mer. Asså jag tror jag visade halva rumpan! Som tur var så täckte ju trosorna det mesta, men ändå sjukt pinsamt! 

Parisa tar sig mer och mer i kroppen och jag tycker faktiskt hon är himla snygg nu! En riktigt fin ponny som kommer göra nästa ägare lycklig :) som ni vet så köpte jag Parisa osedd, enligt annonsen skullle hon vara 147cm hög. Men hon blev slutmätt till 140 här i Sverige, så jag är ju för lång egentligen med mina 174cm. Men jag rider henne aldrig hårt eller mycket, ca tre dagar i veckan går hon.

 

Här får ni en bild från idag. Kameran har strulat så fick inte in mer.. Ska fixa resten imorgon och hoppas på att kameran vill samarbeta mer då!

 

Många verkar ha fastnat i att det hela tiden måste gå bra på tävling. Jag menar, varför? Så länge du tävlar för att det är roligt och givande så behöver ju inte resultatet hela tiden bli nollor eller över en viss %. Sen är det ju en sak om du tävlar för att satsa mot toppen eller för att du ska sälja din häst, då förstår jag att nollorna genast blir viktigare.

 

Men som jag? Jag ska aldrig sälja Zeo. Det är inget jag planerar iallafall och jag tror med handen på hjärtat att hon stannar hos mig så länge hon lever. Varför ska jag då gräva ner mig för 20 fel som vi fick förra helgen i 120? När tävla är bland det roligaste jag vet ändå?

 

Klart att det är ännu roligare att tävla när det går bra och man får ett resultat som man tränat, kämpat och jobbat för. Och att bli placerad är ju ännu mer grädden på moset. Men jag förstår inte hetsen kring att det måste gå bra hela tiden. Typ som att man borde skämmas över ett dåligt resultat? Varför ska man göra det, när man ändå inte tävlar för att nå toppen?

 

 

Sånt här kan man höra från ryttare, EFTER EN DÅLIG RITT! Hallå, vad händer med uppfattningen kring dessa sekunder inne på banan? Ritten kan visserligen ge en helt perfekt bild av vart ekipaget befinner sig i nuläget. Men det kan också gå skit, och det måste få gå skit för alla ibland. Bara för att det går dåligt på banan en gång så betyder inte det att ni plöstligt befinner er på ruta ett igen. Det är så mycket som spelar in på tävling. Ditt humör, eventuell nervositet, spänning, hästens dagsskick. Det som händer under sekunderna inne på banan ger därför inte alltid en rättvis bild av vart du är i din ridning just nu. Fokusera istället på det ni gjorde bra, och på hur ni ska göra dem sämre sakerna bättre!

 

Tvivla inte på er själva, kör på i ditt race och skit i resultatet! Det vill jag säga med detta inlägget. Jag hade glädjetårar efter söndagens 120 när jag red ut från banan, trots att vi hade 20 fel. Varför? För att känslan var riktigt bra. Många tänker säkert hur jag kan vara glad över det resultatet, och himlar med ögonen åt det. Men dem existerar endast som luft i min värld, jag andas in- behåller det viktiga- och sen ut med skiten ;)

Har verkligen haft en underbar påskhelg, träffat massor av vänner, familjen och både hunnit med att festa till det men också tagit det lugnt. Sen har jag ju tävlat i Eksjö också, tänkte berätta om tävlingen nu!

 

Zeo var fin redan från början på framridningen. Lydig, inte hetsig eller i sin egen värld utan hon var närvarande och lyhörd på mig. Precis det som har fattats på dem senaste starterna, hon har liksom kört sitt egna race vilket inte riktigt fungerar haha. Men idag kändes det att hon var med mig!

In på framhoppningen och även där satt allt som en smäck. Inte så mycket att säga egentligen, så jag gick in på banan med en go känsla.

 

På banan var hon också jättefin! Hoppade kanonsprång, vi fick in rätt antal galoppsprång överallt och känslan var väldigt bra. 1-8 var grunden, sen vidare till omhoppningen och äntligen fick jag tillbaka henne efter hindrena vilket inte heller har gått på dem senaste starterna. Nu satt även det :) Vi nollade och kom på en 5 plats av 41 starter.

Nu var det söndag och återigen dags att åka till Eksjö för att starta vår andra 120 någonsin. Även vår allra första nationella start! Kände det först när jag såg banskissen, fixar vi detta? Med tre kombination och allt? Har ju hoppat mycket sånt hemma, men det är ju alltid annat på tävling. Bestämde mig för att åka iaf. Hade ju trots allt Frida med mig som är en grym groom och vän att ha med sig :)

 

På framridningen var hon även idag jättefin och har inget att anmärka på här. Även idag fanns rätt känsla där ifrån början.

 

Gick in på framhoppningen och började hoppa fram. Räckena gick utan problem. Sen styrde jag mot oxern och kände att hon stod emot. Blev ett riktigt kråkhopp men kom igen, och kände att hon stod emot lite fortfarande. Plötsligt kändes hon ganska matt i kroppen om man jämförde mot framridningen. Men satte upp ett bra tempo och sen klippte vi även oxern utan problem. Tänkte först att det kanske var något fel, men dem sista sprången kändes riktigt bra så gick in på banan med en OK känsla.

 

På banan var hon så jävla fin! Men, det finns alltid ett men. Det föll ganska många bommar! Vi kom fel på femman, så där kan jag ta på mig det då jag la henne för stort så hon var tvungen att lägga in ett extra. Men dem andra hindrena kommer vi ändå hyffsat bra på. Tror hon var ganska trött i kroppen faktiskt, lilla gummsan! Är ändå väldigt nöjd med denna rundan trots att det blev endel fel. Vi hade en bra rytm och tre kombinationen gick utan problem. Det känns iaf skönt att 120 inte ens känns högt längre och att vi tog oss runt banan med ett bra tempo och rytm.

Zeo var verkligen jättefin igår på framridningen inför var dressyrstart. Väl inne på banan spände hon till och nja, det var inte den bästa ritten vi gjort om man säger så. Men jag tycker ändå att ritten förtjänade ett godkändt resultat! Domaren höll inte med.. Vi landade på dryga 57%, jag hade en känsla att hamna runt 60-62% kanske men icke.

 

Japp, till hösten är jag nästan helt säker på att jag drar till skolbänken igen. Ska alltså plugga, om jag kommer in på något som känns lockande. Vad händer då med hästar och allt? Tanken är ju att bara ha kvar Zeo till hösten som min häst, Parisa och Fiolka ska säljas till sommaren. Zorn vet vi inte riktigt med hur det blir. Om jag flyttar långt bort så ska jag se över möjligheterna till att ta med Zeo dit, men om det inte går att lösa så har jag inte direkt någon plan.. Är sugen på att betäcka henne som sagt, oklara planer helt enkelt. Men måste tänka på framtiden och försöka skaffa mig en vettig utbildning :)