Har verkligen haft en underbar påskhelg, träffat massor av vänner, familjen och både hunnit med att festa till det men också tagit det lugnt. Sen har jag ju tävlat i Eksjö också, tänkte berätta om tävlingen nu!

 

Zeo var fin redan från början på framridningen. Lydig, inte hetsig eller i sin egen värld utan hon var närvarande och lyhörd på mig. Precis det som har fattats på dem senaste starterna, hon har liksom kört sitt egna race vilket inte riktigt fungerar haha. Men idag kändes det att hon var med mig!

In på framhoppningen och även där satt allt som en smäck. Inte så mycket att säga egentligen, så jag gick in på banan med en go känsla.

 

På banan var hon också jättefin! Hoppade kanonsprång, vi fick in rätt antal galoppsprång överallt och känslan var väldigt bra. 1-8 var grunden, sen vidare till omhoppningen och äntligen fick jag tillbaka henne efter hindrena vilket inte heller har gått på dem senaste starterna. Nu satt även det :) Vi nollade och kom på en 5 plats av 41 starter.

Nu var det söndag och återigen dags att åka till Eksjö för att starta vår andra 120 någonsin. Även vår allra första nationella start! Kände det först när jag såg banskissen, fixar vi detta? Med tre kombination och allt? Har ju hoppat mycket sånt hemma, men det är ju alltid annat på tävling. Bestämde mig för att åka iaf. Hade ju trots allt Frida med mig som är en grym groom och vän att ha med sig :)

 

På framridningen var hon även idag jättefin och har inget att anmärka på här. Även idag fanns rätt känsla där ifrån början.

 

Gick in på framhoppningen och började hoppa fram. Räckena gick utan problem. Sen styrde jag mot oxern och kände att hon stod emot. Blev ett riktigt kråkhopp men kom igen, och kände att hon stod emot lite fortfarande. Plötsligt kändes hon ganska matt i kroppen om man jämförde mot framridningen. Men satte upp ett bra tempo och sen klippte vi även oxern utan problem. Tänkte först att det kanske var något fel, men dem sista sprången kändes riktigt bra så gick in på banan med en OK känsla.

 

På banan var hon så jävla fin! Men, det finns alltid ett men. Det föll ganska många bommar! Vi kom fel på femman, så där kan jag ta på mig det då jag la henne för stort så hon var tvungen att lägga in ett extra. Men dem andra hindrena kommer vi ändå hyffsat bra på. Tror hon var ganska trött i kroppen faktiskt, lilla gummsan! Är ändå väldigt nöjd med denna rundan trots att det blev endel fel. Vi hade en bra rytm och tre kombinationen gick utan problem. Det känns iaf skönt att 120 inte ens känns högt längre och att vi tog oss runt banan med ett bra tempo och rytm.