Allt jag gör nu, min 105 debut, min 110 debut, 115 debut, 120 debut.. LA:3 debut. Allt detta är nytt för mig. Jag har aldrig tävlat särskilt mycket förut, och dessutom aldrig varit den som tagit hem flest placeringar under året.

 

Mina ponnyer, Calle och Zorn, köptes båda som väldigt unga och oinridna. Allt jobb började från marken och båda två var ganska mycket att jobba med. Zorn var tittig, feg och bestämd. Calle var osäker, nervös och försiktig. Så jag fick inget gratis, och det var sällan jag sopade banan. Calle var ändå den jag nådde mest framgångar med under mina ponny år. Guldponny <3 Zorn var det mycket slit med men tillslut nådde även vi nollor och placeringar, även om det inte var jättemånga.

 

Det jag vill komma till är att jag egentligen inte så rutinerad på det här med tävling. Jag har aldrig åkt iväg över en helg på ett meeting, aldrig startat nationellt, aldrig kämpat mot dem större namnen. Och det är inte ens det jag vill! Jag har inte som mål att starta 130 nästa år bara för att vi startade 120 i år. Nej, det kommer nog aldrig ens hända. Och om det gör det så tar vi det då. Många tar för givet att alla som tävlar satsar, för att ta sig vidare högre. Men det är inte riktigt grejen för mig. Jag håller på med ridsporten för att det är roligt och givande, jag vill ha ett band till mina hästar och tillsammans kämpa sig framåt. Inte byta dem som strumpor och köpa nytt för endast min egen karriär och vinning.

Att få placeringar och en go känsla på tävling är rent av så jävla roligt. Den glädjen är svårslagen! Det är ju faktiskt kvittot på ett bra jobb och ridning. Däremot så är inte det det viktigaste för mig, det är liksom resan som pågår hela tiden med sin häst som jag bara älskar. Sen att vissa resor tar slut fortare än andra kan man ju inte bortse ifrån.. Vissa passar man med, vissa inte..