Hur ska man någonsin kunna svika dig?

För det är precis så det känns. Med Parisa. Hon kom till mig i december. Hade revor i pälsen av piskrapp, var mager, ja man kan nästan säga att hon såg ut som en ettåring i kroppen utan att överdriva. Alla som kom och tittade på henne i början sa "Åh, en två åring eller?" Nej hon är ju faktiskt 9 år..
 
Vill inte ens veta vad hon har gått igenom, men jag kan ju inte heller tänka mig att hon har haft ett sunt hästliv innan hon kom till mig. Hon var så rädd i början, men nu när hon tytt sig mer och mer efter mig och människor överlag, hur ska jag då kunna sälja henne vidare? Jag vet ju att jag måste, kan inte åka runt på en C-ponny mycket mer då jag är alldeles för lång. Men jag älskar denna ponnyn, så det kommer bli oerhört svårt att lämna hennes öde i någon annans händer. Grejen är ju också att jag köpte henne som 147cm hög, osedd. Men när hon kom hem så visade det sig att hon bara var 140cm..
 
Andra dagen i Svergie. Kan man hästar, så ser man blicken. Hon var inte nöjd, hon var orolig och otrygg.. och titta på underhalsen.
 
 
 
Jag kan egentligen tycka att det är lite klyschigt att visa utveckling hit och dit, men detta fallet kan man ju egentligen inte undgå då det är så extremt. Och utan att skryta kan jag ändå säga att med rätt foder, träning och trivsam miljö- så har denna häst utvecklats nåt enormt framåt både i personlighet och kropp.
 
Kommer ihåg när jag tog dessa bilder, hon gick knappt att närma sig. Jag fick inte gå för nära..
 
 
 
Tiden gick långsamt framåt. Jag kunde ju inte sätta mig upp på denna hästen på ett bra tag. Istället gick vi promenader och bara myste i boxen med borstning och pyssel. Hon började mer och mer visa sin personlighet, vad som faktiskt gömde sig bakom den otrygga fasaden. En jättemysig liten ponny med frågande ögon om tillit.
 
Här är ett av dem första ridpassen när jag tillslut kunde sätta mig upp och rida lugnt..
 
 
Men hon var fortfarande långt ifrån fin i kroppen..
 
 
 
Vi bestämde oss för att ta kort på samma ställe ett tag senare, och redan då såg man en stor skillnad på henne! Det är egentligen otroligt hur fort muskler och fett kan komma till på en häst, jag fodrade med lusern och "kraft muskel", samt stöttade med Chevinal multivitamin. Här är korten som togs ett tag efter..
 
 
 Nu hade hon ju byggt upp sin kropp bättre, men saknade fortfarande muskler på flera ställen. Dock så var kroppen i bättre skick nu och inte mager längre, vilket gjorde att jag kunde träna lite intensivare än innan. Dock har Parisa aldrig gått för hårt, då hon som sagt egentligen ska ha en mindre ryttare. Men vi har kört på i vår takt helt enkelt! Bilder från april..
 
 
Och dessa bilder togs här om dagen!
 
 
Med detta vill jag säga att ingenting är omöjligt så länge det finns hopp och kärlek! Man kan aldrig slösa för mycket med kärlek<3
 


Kommentarer
Johanna

Shit vilket bra jobb du har gjort! Helt annan häst! Blir glad i hela kroppen!

2014-10-29 @ 17:22:30
URL: http://Johaannaliback.blogg.se
Madde

tycker det är ett fantastiskt jobb du har gjort! Det syns verkligen skillnad! :)

2014-10-29 @ 23:24:20


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback