Många verkar ha fastnat i att det hela tiden måste gå bra på tävling. Jag menar, varför? Så länge du tävlar för att det är roligt och givande så behöver ju inte resultatet hela tiden bli nollor eller över en viss %. Sen är det ju en sak om du tävlar för att satsa mot toppen eller för att du ska sälja din häst, då förstår jag att nollorna genast blir viktigare.
Men som jag? Jag ska aldrig sälja Zeo. Det är inget jag planerar iallafall och jag tror med handen på hjärtat att hon stannar hos mig så länge hon lever. Varför ska jag då gräva ner mig för 20 fel som vi fick förra helgen i 120? När tävla är bland det roligaste jag vet ändå?
Klart att det är ännu roligare att tävla när det går bra och man får ett resultat som man tränat, kämpat och jobbat för. Och att bli placerad är ju ännu mer grädden på moset. Men jag förstår inte hetsen kring att det måste gå bra hela tiden. Typ som att man borde skämmas över ett dåligt resultat? Varför ska man göra det, när man ändå inte tävlar för att nå toppen?
"Han lyfte inte på benen." "Hon lyssnade ingenting och var så jävla stark" "Jag red sämst" "Borde nog prova ett annat bett" "Ska kolla upp hästen, något stämmer inte"... OSVOSV!
Sånt här kan man höra från ryttare, EFTER EN DÅLIG RITT! Hallå, vad händer med uppfattningen kring dessa sekunder inne på banan? Ritten kan visserligen ge en helt perfekt bild av vart ekipaget befinner sig i nuläget. Men det kan också gå skit, och det måste få gå skit för alla ibland. Bara för att det går dåligt på banan en gång så betyder inte det att ni plöstligt befinner er på ruta ett igen. Det är så mycket som spelar in på tävling. Ditt humör, eventuell nervositet, spänning, hästens dagsskick. Det som händer under sekunderna inne på banan ger därför inte alltid en rättvis bild av vart du är i din ridning just nu. Fokusera istället på det ni gjorde bra, och på hur ni ska göra dem sämre sakerna bättre!
Tvivla inte på er själva, kör på i ditt race och skit i resultatet! Det vill jag säga med detta inlägget. Jag hade glädjetårar efter söndagens 120 när jag red ut från banan, trots att vi hade 20 fel. Varför? För att känslan var riktigt bra. Många tänker säkert hur jag kan vara glad över det resultatet, och himlar med ögonen åt det. Men dem existerar endast som luft i min värld, jag andas in- behåller det viktiga- och sen ut med skiten ;)
